Martina

Åh, nu är det för mycket. Förra veckan vill jag aldrig uppleva igen. Ta bort födelsemärket, vilket gjorde mig nervös, tusen uppgifter i skolan, begravning, prov, jobba och dessutom tankar som jag bara vill ska försvinna. Det västa är att jag måste hålla allt för mig själv. 

Den här veckan är det nästan samma sak. Releigonen ger mig en klump i magen. Mamma undrade vad jag har gjort i skolan de här tre åren när jag frågade vad kapitalist var. Jag börjar gråta. Mamma tröstar. Imorn jobba och plugga och onsdag plugga. Torsdag plugga. Fredag jobba, lördag jobba. 

Och folk säger att man inte kan bli utbränd som tonåring?

Nu ska jag sova, lyssna på musik så högt så jag inte kan tänka. 

Deppigt godnatt.