Martina

Jag brukar hata när folk skriver helöa inlägg om deras djur, men, here I go....

Idag har jag upplevt något hemskt. Mamma skulle köra mig till skolan och samtidigt lämna vår katt hos veterinären. jag fick den stora äran att sitta i baksätet, med katten i en bur.
Jag kände mig ganska lugn tills mamma tryckte på gasen och bilen började rulla. Det första som hände var att katten stack ut sina armar mot mig och började försöka få tag på mig.

Sedan började den jama ett konstigt slags jam som låter som en människa samtidigt som jag pratar bebis språk i hopp om att försöka lugna honom. Han andas med öppen mun och utsträckt tunga, som en hund och tassarna är genomblöta av svett. Jag pratar vidare men vågar ändå inte riktigt sitta för nära. Hans armar var verkligen förvånande långa!

Efter halva vägen (jamet har iinte avtagit) hör jag ett porlande ljud i plastburen. Jag inser fakta.
HAN HAR KISSAT!

Jag skriker till mamma att han kissat i buren och får själv panik då katten för 245897 gången sträcker sig mot mig med sina kissblöta tassar och det skvätter kiss mot mig. Jag skriker till och börjar sedan gråta för att jag tycker så synd om honom...

Jag gråter, katten kissar och mamma uppmanar mig att sansa mig. Jag torkar mina tårar och börjar prata med min lilla katt igen tills jag hoppas av vid min äckliga skola.. Stackars, stackars lilla söta katt!

Dags för samhällskunskap.