Martina

När jag kom hem dunsade jag ner i sängen och kände mig så tuuung i hela kroppen. Här vill jag stanna, tänkte jag och blundade medan jag kände hur det blev varmt och skönt under täcket.

Slummret i min hjärna avbröts av ett ljud. Inte obehagligt direkt, men tjatigt. Ska du med då? Sa ljudet. Ljudet var min mamma som med sin frågan Ska du med? egentligen menade Kom, nu du har inget val. Vi ska ta en springtur. NU.
Haha, jag kommer undan lätt, tänkte jag. Jag ansträngde mig för att låta trött och mumlade ur min mungipa Jag har inga springkläder, tyvärr. I samma stund som jag formade läpparna till ordet tyvärr slängde mamma kläderna på sängen.
En svart hög.
Den svarta högen var inte vilken svart hög som helst. Det var ett par utsvängda jassbyxor som utan tvekan skulle forma en kameltå där fram och ett spice girls linne som var lite lagom kort i midjan för att blotta mina fjortisvalkar som har uppstått under sommaren.

Nu försökte jag inte spela trött längre. Jag stirrade bara på utsryrseln och skakade långsamt på huvudet. Tittade upp mot mamma som också långsamt skakade på huvudet.. nej vänta! Hon skakade inte, hon nickde med huvudet.

Jaha, jag hade inget val. Jag drog på mig kläderna och tillsammas med ett par joggingskor (självklart med plösen utanför byxkanten) gav  mig iväg mot spåret.

Med vajande byxor runt anklarna susade jag fram (okej, där tog jag i) i spåret..Det var lite tungt  men det när jag var klar var det underbart!

Nu är det bastu time!

Vad ska alla andra göra ikväll?


Martina med Olivögon tyckte jag kunde vara en passande bild.