Martina

Det här med sångtexter har aldrig varit min starka sida. Sedan jag var liten har jag sett söta tjejer i cheer-leading-anda som slänger med håret och sjunger med i "jag vill vara din Margareta" eller "jag ska följa dig över eld och vatten" . Samtidigt försöker jag, med mina dansmoves röra armar och händer lite framför mitt ansikte för att maskera hur dåligt jag kan texten.

Men ibland, när jag har koll på hur texten är, ja då klämmer jag i för fulla muggar. Då finns inga händer framför munnen för att dölja kunskaperna, kan jag lova.
 
Detta gällde även under mina yngre år.. En favoritlåt för både mig och Hedvig var "The final count down". Och den texten hade vi ju koll på...Typ. Varje gång vi hörde refrängen sjöng vi med tllhörande danshopp; FYFARAO KENTAAA.. dy dy dy dyyy. dy dy dydydyyy... Och om man tänker efter så är det ju inte särskilt stor skillnad på the final countdown och fyfarao kenta.. 

Men det allra bästa är nog när dessa felsägningar följer med en hela livet.. tills nu ungefär. Detta hände mig här om dagen när jag och Robin pratade om räddningspatrullen (anledningen till detta finns i inlägget under).

Jag och Robin sjöng i kör:
Melodin: Här kommer piff och puff, är på gång nu, här kommer piff och puff varje gång nu. Här kommer världens bästa räddningspatrull som löser ..... för din skull. 

Jaha, punkt, punkt, punkt.. Där klämde jag i med Världen och Robin med fallen.  
Självklart ska det vara fallen. Trots att jag tyckte att det lät konstigt med "löser världen"
så har jag liksom alltid trott att det ska vara det..

Felsägningar verkar vara min grej....


Jag och Heddan lite innan fyfarao kenta-stadiet...