Mina favoriter hela helgen!

Jag var tvungen att sno lite bilder från malin eftersom jag lyckats tappa bort 
min kamerasladd. ÅH!

Helgen har gått sinnessjukt snabbt. Fredagen spenderade jag framför tv:n 
och "på spåret" med familjen Engwall. Jag sov mina välbehövliga timmar och 
på lördagen firades syster H. 

Under lördagskvällen träffade jag mina absoluta favoriter hemma hos Malin, som
förövrigt kan vara en av de sötaste som finns. :)
Eftersom kön till hugo var ungefär lika lång som nilen och kön till Otten var ungefär lika
lång som mina ben valde jag det senare alternativet. Något som jag i efterhand tycker
känns lite onödigt.. Men! Som tur är höll mina kompisar mig sällskap! ♥

Idag är det adventspyntning som gäller!  

Drinkblandaren no 1



Med kluckande halsar och klädpanik, utan cow boyboots och ålderskris
ska vi ge oss ut på nattäventyr.

Hejdå!

i BEBIS

MacBook laptop with Mac OS X

Tycker ni inte att den är fin, min nya mac-bebis! :)

19

Jag sitter här med mitt lilla post-it block framför mig. På lappen läser jag.. (Anders Lundin)... 19.
Japp, det är så många dagar jag har kvar på jobbet. Jag drar bort en lapp varje dag så imorn kan man lätt räkna nu att det är 16 dagar kvar. Haha, nej 18 såklart. Jag skulle bara chocka er med lite dålig huvudräkning.

Det känns som att jag kommer närmare och närmare den dagen när jag måste ta ett beslut om vad jag vill. Varje gång jag drar bort en lapp känns det lite bättre. Men jag får ångest samtidigt. Vad ska jag bli när jag blir stor egentligen? Är det nu jag ska resa eller ska jag börja plugga så fort som möjligt. Om jag inte börjar plugga nu, kommer jag glömma allt jag någonsin har lärt mig under mina skolår? Kommer jag komma in? Vad händer om jag kommer på att jag inte trivs..? Kommer jag ha vitt hår och rynkig stjärt som hänger ner ved knäna när jag har pluggat klart?.... ÅH!

Jag kan inte vara den enda nittonåringen som känner så..? 

Nu ska jag dricka grönt te. Igen.



Alltså, finns det något i mitt liv jag kan sluta vela om..? Jag vet inte ens om jag vill ha sommar eller vinter.

Latdenrattekommain

Om jag ska behålla de tre läsare jag har (i veckan, ej unika) så tror jag att jag måste komma över den här sluta-blogga-tröskeln. Varje gång jag går till jobbet på morgonen tänker jag ut små roliga blogginlägg, jag går och fnissar lite för mig själv en stund men sedan stannar mina idéer i huvudet.

... Eller förresten. Det verkar inte ens som de stannar i huvudet. För nu kan jag inte komma på någonting..

Igår var vi på bio i alla fall. Låt den rätte komma in. Bra..? Nja. Men inte dålig heller. Det som fångade min uppmärksamhet mest i felmen var den lilla killens snordroppe som landade på överläppen varje gång det spelades in en utescen. Ressigören tyckte säkert att det var lite charmigt och verklighetstroget. Men jag hade bara lust att plocka upp en servett ur fickan och torka riktigt tort i skåran under näsan... 

Bå bu bet bi bet.

See ya! (Lammet i tele2 reklamen)

 


Oh nej!

Nu läste jag något som vara ganska kul.

En nackdel med att Obama är president: 
Nu kan man inte spela neger och president längre.


He heeee. Nämde jag att jag var övertrött?

Guldkant!

Efter ungefär 3 sovna timmar den här natten känner jag mig faktiskt ganska.. pigg .. OCH glad!
Jag tycker det är så roligt när man kan göra något bra av en riktig vardag. Och igår gjorde vi det. 
Jag, Ida, Mickis, Dennis och Martin hade en så kallad uppesittarkväll. :)
Det bästa som finns är att få skratta! Det är nog därför jag är pigg. 

Nu är det lunch time och jag ska träffa bästis festis! 


Fina härliga sköna varma sommar!

Grönt te & 21.15...

Helgen med min kära syster var helt lagom! En dag på stan, goda luncher och många trevliga personer med samma humor (!) .. Jag hittade ingenting i shoppingväg men det gör verkligen ingeting eftersom de senaste inköpen (och mitt dator inköp i veckan) har grävt djupa hål i mitt sparkapital. Men jag kan utan att överdriva säga: Det var det värt!

Nu sitter jag på jobbet och kollar ut i mörkret.. Mörkret? Herregud! Klockan är ju bara kvart i fyra. Och jag har fem timmar kvar att jobba. Men just idag känns det ganska okej. Jag har laddat med grönt te och på lunchen ska jag äta Robin-och-Martina gjord pizza. Mmm..

Oj, rasten är slut!




upp-sale

Efter en låååång dag på stan, två kaffe latte och inga inköp är jag och Hedvig äntligen i Uppsala. Vi sitter i Heddans lilla purk-mysiga studentrum och laddar genom att.... läsa bloggar. Jag är sjukt trött på att överhuvud taget förflytta mig efter att ha gått ungefär tre rundor i alla stockholms butiker (en liten överdrift för de som inte uppfattar ironi i skrift, jag har faktiskt hört att det finns vissa som helt enkelt inte förstår ironi. Jag kan med all säkerhet säga att den personen och jag inte skulle passa som vänner..)

Inte nog med alla steg jag har tagit idag. Jag har dessutom haft på mig ett par strumpbyxor som var tillverkade av det glattaste materialet ni kan tänka er. Att kombinera dessa strumpbyxor med ett par sidentrosor var inte mitt bästa val i livet. Det resulterade nämligen i att strumpbyxorna hasade ner. Inte bara lite, utan precis i höjd med knävecken. Ni kan själva räkna ut hur det känns att gå med en blöja nerhasad kring låren... Ingen hit!

Hur som helst har jag haft en rolig dag hittills och kvällen är ung mina vänner! :)



kallvarmsvettiggåshudkallvarm

Jag känner mig så himla konstig i kroppen. Jag är varm och kall på samma gång. Samtidigt som jag känner för att ta av mig koftan och lufta mig så får jag gåshud på armarna. En konstig och inte alls behaglig känsla.

Nu är det i alla fall bara ca 2 timmar kvar på jobbet och sedan skulle man väl nästan kunna säga att det är helg. Nästan. Om man är optimistisk. (Mitt starkaste darg men andra ord.. haha, inte).

Helgen blir inte svår att fylla med aktiviteter:
Fredag: Hört rykten om någon slags tillställning.. Kanske kan vara nåt..
Lördag: Stockholm och ett kärt återseende med mina skor. Och speciellt Heddan!
Söndag: Uppsala + farsdagsmiddag?

Nej nu ska jag stilla mina konstiga klimakteriesymtom med en kopp te.




1700-tals människan = Martina

Igår var det mysigt att ha en Ida-och-Martina-kväll med popcorn, te och tv. Men innan våra munnar gick igång (det största samtalsämnet var gamla minnen, och med gamla menar jag främst studentminnen) tog jag en dusch. Det var då jag fick syn på den... Jag såg den först i ögonvrån. Vit, svallig och osmickrande. Jag pratar förstås om min kropp.
 
För att illustrera vad jag såg visar jag bilden här under.  Magpartiet har växt till en kula. Det ser ut som att jag har format kroppen med hjälp av en korsett. Och inte på ett positivt sätt, utan på det där sättet då det ser ut som att mina inre organ har förflyttats till nedre delen av magsäcken. Själva huden.. Ja, vad ska man säga. Inte någon skir persikohud direkt utan snarare som en grovkornig megapixel upplösning. Nej, nu måste jag ta tag i det här!


Jag, snoop dog och timberlandsen...

Igår var det verkligen en såndär dag som jag bara ville försvinna och utplånas från jordens yta. Jag inbillade mig att alla de sämsta samtalen styrdes till mig och att min hud var mer genomskinlig än vanligt så att hudens röda områden kan synas ännu tydligare och att mitt magparti svallade över kjolkanten liiiiite mer än vanligt. 

När jag vandrade hem i den fuktiga, svarta, tjocka, dimmiga vinterkvällen efter jobbet upptäckte jag dessutom att mina skor hade gått sönder. ALLA mina skor går sönder. Jag förstår inte vad det är för fel på min gångstil. Den sliter väl inte mer på skor än någon annans gångstil. ... Eller..?

På typ en vecka har fyra skor spruckit / tappat en sula / blivit hål i en sula. 
Förutom mina favoriter har två par skor från myrorna suttit på mina fötter
för sista gången. ÅH!
  

När jag märkte att sulan viftade under mina fötter igår slet jag bort den föreslog för mig själv att köpa ett par timberlandkängor nästa gång. Eller också kanske jag kan be Idas mamma tillverka ett par skor med extra tjock gummisula (sånadär skor som är till för människor som har ett kort och ett långt ben, men jag skulle då alltså ha dubbla par av dessa skor med höga och stabila sulor)

Ja... det är jag och snoop dog med timberlandkängorna. Vi sitter i samma båt.

 

Nehepp.

Så.... Nu ska jag försöka samla mina tankar och skriva ned ett inlägg..

Neeeeeeeehepp. Det går inte. Jag känner inte att jag kan skriva vad jag känner och tänker. Och det händer inte så mycket annat i mitt liv, så jag lyckas inte få mina tankar att sätta sig i fingrarna som i sin tur skriver på tangentbordet.

Nu ska jag på möte och sedan jobba till kvart över nio. KVART ÖVER NIO!

Usch. Jag tror att jag får återkomma.