Martina

Jag är en sån person som inte drar sig för att säga "Guuuud vad jag stör mig på folk som... " Och sen avslutar jag meningen med "som petar sig i näsan" eller  "som luktar sig under armen offentligt" eller "som drar upp byxorna tills det bildas en cameltoe".. Ja, ni förstår grejen..

Men! Jag måste försöka begränsa mig i allt som jag tydligen känner irritation inför. Bara de senaste dagarna har jag gått runt och känt mig kritisk till både det ena och det andra.

Mina senaste iakttagelser:

En tidig morgon när jag var på väg till jobbet såg jag en ung kille/tjej (typiskt en sådan grej jag skulle kunna störa mig på typ: "vad jag stör mig på folk som man inte kan se vad det är för kön på") som cyklade förbi. Jag suckade till för mig själv och kände att jag störde mig på att personen cyklade på ettans växel och trampade ungefär 100 gånger per sekund.
Men varför stör jag mig på en sådan sak?

En annan grej som får mitt onda blod att koka är alla dessa "hallå" hit och dit. Trots att det är tänt i huset, människor syns i alla fönster och dörren är olåst ropas det alltid "hallå" när någon kommer innanför dörren. Jag har till och med låtsas sova för att slippa svara några gånger. Men hur efterblivet är inte det? Låtsassov gjorde man ju för att verka cool när man var liten och hade varit ute och åkt i bilen i en kvart...

Nej, skärp mig!