Martina

Herregud. Jag brukar inte vara rädd föratt skämma ut mig men den här helgen har varit lliiite för mycket.

1.. Jag och Ida sitter och fikar på fräcka. Jag får syn på Christin och hennes kompis, som jag känner igen jätte väl eftersom hon jobbar på telia. Vi har nog delat en lunch eller två. "Hej Christin.. jag tvekar en stund men säger sedan självsäkert.. "och Helena". Christins kompis tittar på mig och säger "hej". Men sen hettar det till i ansiktet. "nej, inte Helena... (tystnad, jag väntar på att någon anna ska fylla i.. TYSTNAD) "Annika heter hon" säger Christin.
ÅH! Det var inga glada blickar efter det.

2.. Jag var lite granna berusad och när jag gick in på otten. Möter en brunhårig tjej och mina ögon är helt säkra på att hon heter Jessica och går på De Geer. "GRATTIS I EFTERSKOTT" säger (sluddrar/skriker) jag och hon tittar först på sina kompisar och sen på mig. "Jag fyller år i maj". DÅ är mina ögon inte lika säkra längre och gör en omvärdering. Jahopp, Frida från Nyströmska var det visst. Så jag sa: "Grattis i förskott i alla fall då".. Haha.
 
3... Imorse vaknar jag tidigt. jag lägger mig i soffan och vänder huvudet mot väggen. Somnar. Vid 12 hör jag min ringsignal på avstånd. Jag kollar med ett öga på mobilen och ser att det är Ida. Nej, hjärnan ä inte färdig än. Samma sak en timme senare. MEN kl två händer samma sak IGEN och då bestämmer jag mig för att svara. "Hallå" hör jag min skrovliga morgonröst svara. Jag förväntar mig ett svar med Idas röst. Istället hör jag min chefs. "Jaha, förslåååååt" säger jag emd samma stämma.
Ja, som man säger. Man har ju bara en gång på sig att göra ett fösta intryck. Jag tycker jag lyckades!

 Nej nu får det räcka med pinsamheter på ett tag. Verkligen!