Martina

En mysig kväll och morgon hos Fröken Karlsson. Ida ser ut som Lina i Emil i Lönneberga och kan inte skratta för då gör det så ont i hennes bullkind och spruckna läpp. Så mitt mål för gårdagen var förstås att försöka få henne att skratta. Nej, det var det inte, men det blir ju så svårt när man inte får. För även om jag KAN skratta så gör jag likadant som Ida i sympatisyfte: Håller inne skrattet och försöker kväva det innan det ens kommit upp ut magen, och om det är för sent, försöka göra om skrattet till ett fniss.

Nu ska jag ta en kopp te, av smaken Sångfågeln och njuta av att det är fredag!