Illamåendemetoden!
Jag kom och tänka på en händelse som är så typiskt mig alldelses nyss!
Förra veckan åkte jag och Robin för att köpa mat på spicy hot. Jag var inte särskilt hungrig. Snarare tvärtom. Jag gick in i den unkna lokalen och drog in ett djupt andetag av frityr och bambuskott. Plötsligt började ett illamående smyga sig på. Jag ignorerade det och beställde maten; "Hej, jag skulle vilja ha en wokad kyckling med cashewnötter, svälj, och en rätt med kycklingspett och jordnötssås, svälj." Jag började svälja oftare och oftare för att försökt stoppa illamåendet. Svälj, svälj, svälj. Det visade sig vara en dålig metod. När jag insåg det bestämde jag mig istället för att helt sluta svälja. Det var faktiskt lite effektivare men när jag väntat en stund insåg jag att det här inte skulle funka särskilt länge till utan att spotta. Jag började fundera på hur jag skulle kunna tacka för maten och säga hejdå utan att se ut som en fontän. Vid det här laget kunde jag inte öppna munen utan att luta huvudet bakåt och bilda en skål av munnen. Precis då kom maten, utbärd av en liten kille från köket.. Jag fick lite panik men bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra: nicka och hålla upp handen i en tackande gest och fort, fort komma där ifrån. Jag lyckades hantera situationen tillslut. Även om killen såg lite misstänksam ut efter att inte ha fått något svar då han sa: Smakligmåltid och välkommen tillbaka!
Så om ni någon gång ser mig med ett spänt uttryck och runda kinder på spicy hot så vet ni vilka tankar som cirkulerar i mitt huvud!
Förra veckan åkte jag och Robin för att köpa mat på spicy hot. Jag var inte särskilt hungrig. Snarare tvärtom. Jag gick in i den unkna lokalen och drog in ett djupt andetag av frityr och bambuskott. Plötsligt började ett illamående smyga sig på. Jag ignorerade det och beställde maten; "Hej, jag skulle vilja ha en wokad kyckling med cashewnötter, svälj, och en rätt med kycklingspett och jordnötssås, svälj." Jag började svälja oftare och oftare för att försökt stoppa illamåendet. Svälj, svälj, svälj. Det visade sig vara en dålig metod. När jag insåg det bestämde jag mig istället för att helt sluta svälja. Det var faktiskt lite effektivare men när jag väntat en stund insåg jag att det här inte skulle funka särskilt länge till utan att spotta. Jag började fundera på hur jag skulle kunna tacka för maten och säga hejdå utan att se ut som en fontän. Vid det här laget kunde jag inte öppna munen utan att luta huvudet bakåt och bilda en skål av munnen. Precis då kom maten, utbärd av en liten kille från köket.. Jag fick lite panik men bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra: nicka och hålla upp handen i en tackande gest och fort, fort komma där ifrån. Jag lyckades hantera situationen tillslut. Även om killen såg lite misstänksam ut efter att inte ha fått något svar då han sa: Smakligmåltid och välkommen tillbaka!
Så om ni någon gång ser mig med ett spänt uttryck och runda kinder på spicy hot så vet ni vilka tankar som cirkulerar i mitt huvud!
Kommentarer
Trackback