Martina

Riiiiiiiing!

Jag: Aaaah, haallå?

Ida: Hej det är Ida. Sov du?

Jag: Va? Jag? Nej, jag sov inte! Jag... eh.. kollar faktiskt på tv. (spärrar samtidigt upp ögonen och anstränger stämbandet för att få den att låta så pigga som möjligt, istället blir rösten lite gäll)

Ida: Mhm.. Okej. (Väldigt medveten om mitt sömnljug)

Jag förstår inte var ifrån jag har fått detta fantastiskt larviga beteende ifrån. Men jag kan liksom inte stoppa det. Jag vet inte ens om att det ringer, svarar i sömnen och hittar på att jag är vaken. Ofta ljuger jag också ihop någon aktivitet som jag håller på med, allt för att få det  så trovärdigt som möjligt att jag skulle vara vaken. Vad nu det är att sträva efter!

Efter samtalet är det lagom för mig att vakna till och inse att jag verkligen ljugit. Jag ser en liten slempöl under mig och på tv:n är det inte alls samma program som när jag sist tittade på den. Jag kan alltså dra slutsatsen att jag har sovit och pratat i telefonen i sömnen.. Så skumt!

Men jag tror (läs: hoppas innerligt) att alla andra också har någon sån konstig grej.. Eller?